20 saker om mig du kanske inte visste/20things about me

publicerat i Allmänt;
brukar ju inte fastna för dessa "listor" men tänkte eventuellt det kan inspirera någon annan och då är det värt det:
1. jag var otroligt blyg som liten- vågade inte än i gymnasiet tala inför någon (talar nu inför 1000 pers utan problem)
2. jag blev farmor vid 38 - min son blev pappa när han just fyllt 16 (nu har de hus och 3 barn)
3. jag har varit företagare sedan 1991 (varit både upp- och nergångar- lyckats och misslyckats)
4. jag är dödsrädd för sprutor och nålar (ändå fått 5barn, opererats 2 ggr mm)
5. jag är slarvig (och ändå som någon sa en gång - jag har på nåt sätt organiserat mitt kaos)
6. jag bryr mig om folk men inte mycket om vad folk tycker och tänker (har vågat växa till att vara mig själv)
7. jag har sysslat med ledarskap och personlig utvecling sedan 1996 (och är ännu på väg)
8. jag är en obotlig optimist och har en positiv attityd ( på gott och ont- mest gott :D )
9. jag kan ha svackor som alla andra men jag har skaffat redskap ta mig ur dem ganska snabbt
10. jag har 5 barn och 5 barnbarn och de är viktigast för mig 
11. jag har en entreprenörhjärna och behöver nya utmaningar och idéer kommer ibland för mycket (på gott och ont)
12. jag bryr mig inte mycket om prestige, makt, pengar....min drivkraft är mer utvecklingen av karaktär, hjälpa andra utvecklas och den mentala styrkan etc
13.jag kan vara lite "mr bean" ibland- ja älskar att vara tvärtom, konstig, utforska.....ju äldre jag blir desto mer njuter ja gå mot strömmen....
14. jag är nyfiken och älskar lära känna människor och hur de tänker och varför.... kan tolkas fel ibland
15. jag kan tycka om observera folk i större folkmängder (kan uppfattas man är antingen blyg eller högdragen men det är fel)
16. jag tror på kärleken- kärleken är evig.... (obotlig romantiker trots utmaningar inom området)
17. jag visionerar om stora hjälparbeten (ingen kan rädda alla men alla kan rädda någon)
18. jag är troende (men respekterar andra människors tro och åsikter också trots att mina egna kan vara starka :) )
19. min näst största passion är att resa och upptäcka och lära mig
20. det var svårt göra detta :D (men jag gjorde det)
 
 

utmaning-väx/development-grow

publicerat i Allmänt;
Min passion har alltid (nåja- inte alltid men sen jag BESTÄMDE mig) varit att utvecklas och hjälpa andra utvecklas- både personligt och företagande. Jag tror på grejen att om vi står stilla så går vi egentligen bakåt för allting är i rörelse framåt.... men en del brukar fundera hur man gör? Nåja- som coach kan jag säga allt är individuellt, men en gemensam nämnare är väl att våga bryta rutiner, mönster, vanor, utmana sina rädslor och våga prova nytt, ha mål och delmål och klart "varför"...... I mina tidigare inlägg kan ni läsa om att lära sig nya saker varje dag etc- nu tänkte jag tala lite mer om utmaningar- att våga släppa taget... Jag har som ni kanske läste i mitt senaste inlägg antagt utmaning att göra något nytt varje månad jag aldrig gjort förr- denna månad fundera jag länge vad det ska bli -nåja- blir väl rullskrinnskor imorgon...men också att jag lovat en vän nu komma rensa i mitt hus. Hon får fria händer göra sig av med ALLT hon vill (ok- jag måste säga åt henne- bokförarn blir int glad om hon slänger alla mina papper...) men annars får hon fritt slänga och sälja mina grejor. Crazy? jovars- men också en utmaning- är vi fast i prylar och grejor vi har eller vågar vi släppa? vågar du ens ha någon städa i ditt eget hem? Vad är det värsta som kan hända? vem är du om du skulle förlora allt? så nu är min utmaning- släpper jag allt? vad håller du fast i som falsk trygghet? varför? 
fortsättning följer då projektet drar igång i övermorgon...... (och nu kan jag säga- jag bor i ett stort hus med 8r+k och massor av skriúbbar och uthus mm,  så grejor har jag minnsann skaffat genom åren- det är inte så att jag bor på 24m2 med saker som ryms i 2 lådor...)
 
My passion has always been (well not always but since i DECIDED to) to develop and help others to grow and develop. both personally and in business. I strongly believe that if we stand in the same spot we actually are moving´backwards because everything are in a constant move forward. How do you do? Well- as a coach I can say it´s individual but as common it is to brake free from routines, dare to do what you are afraid of, try new things, have goals and vision and a clea "why".... In my earlier writing you can read about that I´m gonna do something new every month this year (or watch me at youtube here ). tomorrow I´m gonna go rollerskating but also get a friend here who is allowed to clear my house from EVERYTHING she wants. Sell it or throw it away. Crazy? well yeah- but I want to challenge myself- am I stuck in things or can I let go? are you stuck in things? do you dare to have somebody even clean your house? are you afraid? what is the worse thing that can happen? I let you know how it goes... (and I can say I live in a big house with LOTS of things.....)
 
 

Att gå i den andres skor och vikten att skydda ditt huvud

publicerat i Allmänt;
Som ledarskapscoach brukar jag tycka att ledare skall inte leda om de inte gått vägen före de personer de leder och i livet brukar vi säga man skall aldrig döma någon om man inte vandrat i deras skor. Nu tycker jag att man ska inte döma andra ändå för vi är alla olika och har olika erfarenheter mm trots att vi skulle råka vandra en del av livets faser i liknande banor... Nåja det var lite tankar såhär i början av inlägget. Tänkte kort beskriva mina senaste 3,5 veckor... Började sista måndagen i januari då jag som månadens utmaning (ska göra en ny sak varje månad detta år...) ställde mig på en snowboard första gången. Du kan se lite här
Som ni ser så hade jag INTE hjälm och det är ju så jag lite fungerat hittills- "inte slår jag mig", "dethär är liten backe" osv. Men jag säger er: använd hjälm-vid cykel, slalom, skrinnskor.... överallt där du kan slå huvudet.
Jag föll ju en hel del som ni förstår. Mest slog jag bara svanskotan som var sjuk länge, men ett fall skar brädan ner i snön och tog tvärstopp så jag slog både svanskotan och bakhuvudet. Satt mig upp och kände efter om jag fått spränghuvudvärk men det kändes inget så jag fortsatte. 
Dagen efter hade jag sovit länge, var konstig i huvudet och tog burana då jag steg upp. Tänkte omtöcknad i huvudet berodde på jag sovit för länge. For i jobb- var jättetrött, yr, konstig (mer än vanligt :)) och så fortsatte det. Tredje dagen visste jag själv det var något mycket fel- och även mina anställda bad mig åka till läkare. Han sa det tyder på hjärnskakning. Jag tog 2 dagar ledigt och sov och sov och sov..... Sen i jobb igen. Första dagen gick ok- tog allt lugnt och kände efter hela tiden. Följande dag kändes bättre och då körde jag fullt ut som vanligt- vilket gjorde att jag återigen gick med yrsel, ömmande konstig känsla, minnesluckor, förvirring.... jag fick också gråtattacker. 
Jag började tänka om man är utbränd. Jag har många vänner som varit eller är där och jag vet symptom är ofta ganska samma- enorm trötthet, yrsel, minnesluckor, förvirring,koncentrationssvårigheter. Så jag blev tvungen att försöka hantera den panik jag kände då också- "jag kan inte bli sjuk". Men jag kom fram till att världen fortsätter nog snurra även fast jag skulle bli sjuk.... skulle företaget skita sig pga sånt så är det inte heller världens undergång- jag är min viktigaste resurs och jag kan alltid komma igen. Jag tänkte på Viktor Frankl- "livet måste ha en mening"- han som överlevde Auswitch- han var det jag skulle kalla mentalt stark- de kunde tortera och svälta honom men de kunde inte ta ifrån honom hans attityd, “Everything can be taken from a man but one thing: the last of the human freedoms—to choose one’s attitude in any given set of circumstances, to choose one’s own way.” 
― Viktor E. FranklMan's Search for Meaning
så den rädslan fick ge vika för min ibland totalt sjuka optimism samt min överlag positiva livsattityd.
 
Men jag började också inse att jag fick lära mig lite av hur det kan kännas vara utbränd- jag har som sagt många som varit där, man TROR att man förstår dem, man kanske ibland (för ofta...?) har åsikter om HUR de ska bli bättre etc, men nu kunde jag klart se att jag har inte alls vetat om hur dålig och borta man kan bli. Ett enkelt slag i huvudet och jag som annars alltid är duracellkanin nr 1 och enligt många har en outtömlig energi och kreativitet var HELT utslagen- trött, orkade inte tänka,- att betala räkningar, sköta en del pappersarbete som måste göras var fullt dagsverke att orka med och jag var både ljudkänslig, irriterad och allmänt trött bitch. 
Jag hann vara på magnetröntgen också och den visade inget (ok- de hittade tydligen en hjärna där iaf) och nu har som sagt 3,5 vecka gått och jag börjar bli mig själv igen. Hoppas att livet lärde mig både att bära hjälm och att bli mer ödmjuk igen, få mer förståelse och empati för andra, och också att det är ok ta det lugnt- jag behöver inte alltid ha min "on"-knapp på och jag kan kanske lära mig göra saker mer i slowmotion och inte i full speed.......kanske........... de som känner mig kanske inte tror mig :D