utmaningar

publicerat i Allmänt, övervinn hinder;
Jag sa ju när jag började skriva just att jag vill skriva för att inspirera men också för att dela med mig av utmaningar (för att ge stöd åt andra som inte har livet som något bananskal man halkar genom på :)). Jag brukar vara helt öppen jag därför att jag vet att vi på det sättet kan hjälpa varandra. Dessutom har min Gud som jag tror på gjort mig fri från alla rädslor (vad ska andra tycka och tänka etc.)
Men jag måste försöka skriva med respekt för mina barn och kan därför inte dela precis allt. Jo, jag har alltså två tonåringar som har det jobbigt. Den enas grej började med anorexi för tre år sedan och den andre...ja,...lite annat :D. Men jag måste bara dela vad det kan vara tufft få rätt vård och hjälp. Ni kanske läste i tidningen igår om mental hälsa- där stod det att speciellt antalet unga och barn i vårt land som mår dåligt ökar, men rätt vård finns inte att fås. 
Jag börja skratta igår (jag har som sagt ett ganska positivt humör, men tänker på alla dem som kanske själv också mår dåligt och inte kan/orkar kämpa...). Min son har varit en gång till ungdomspsyk, men han vägra fara fler gånger eftersom han som han fick träffa inte prata bra svenska och han förstod inte. Nu vill jag ha en depressionsutredning på honom (och eventuellt ADHD). Alla säger det är till ungdomspsyk vi ska(jo, det kommer en psykiatriker iband till Oravais hvc, men dit får vi inte tid, för han finns bara för vuxna....). Socialen har provat ringa dem etc. Jag har ringt dem,  privata psykitriker, Klaara, m.fl och alla hänvisar till ungdomspsyk och att där finns folk som talar svenska. Men där säger de bara hela tiden att vi avbokade en tid dit och att vi verkar få det stöd vi behöver från socialen..... men hallå! Jag vill veta om sonen verkligen har depression (som storasyster), hur svårt ska det vara att utreda det? hur svårt om bara de gör adhd utredning, ska det vara att göra det? Förlåt, jag skrev ett mail igår med lite STÖRRE bokstäver, men alltså ni vet jag har kämpat hit och dit och fram och tillbaka med dottern i tre år och börjar vara lite mer krävande :D. Jag blir bara så arg på systemet där det verkar som om något ALLVARLIGT ska hända innan de tar det riktigt som akut.....
Nåja, men som sagt- jag är en person som ser saker som inte fungerar och sedan börjar jag fundera vad man kan göra åt dem. Kanske kan jag inom politiken föra fram detta, men man kan också som sagt fundera på alla som mår dåligt själv, är ensamstående med ungdomar som mår dåligt etc.. Hur skall de klara av vardagen? Vem ger dem hopp och ork? Vem lyssnar på dem? Hur många har vi runt omkring oss i vårt samhälle som bara kämpar att hålla näsan ovanför vattenytan? Vad kan du då göra om känner någon? 
1. lyssna på dem! (hur man vill bli hjälpt kan vara så olika så det kan jag inte uttala mig om. vet ju bara vad jag själv skulle önska...:D)
2. hjälp med det du kan och hör att de vill. Det är ofta inte  stora saker. 

Taggar: depression, mental ohälsa, sjukvård;

Kommentera inlägget här :