Att gå i den andres skor och vikten att skydda ditt huvud

publicerat i Allmänt;
Som ledarskapscoach brukar jag tycka att ledare skall inte leda om de inte gått vägen före de personer de leder och i livet brukar vi säga man skall aldrig döma någon om man inte vandrat i deras skor. Nu tycker jag att man ska inte döma andra ändå för vi är alla olika och har olika erfarenheter mm trots att vi skulle råka vandra en del av livets faser i liknande banor... Nåja det var lite tankar såhär i början av inlägget. Tänkte kort beskriva mina senaste 3,5 veckor... Började sista måndagen i januari då jag som månadens utmaning (ska göra en ny sak varje månad detta år...) ställde mig på en snowboard första gången. Du kan se lite här
Som ni ser så hade jag INTE hjälm och det är ju så jag lite fungerat hittills- "inte slår jag mig", "dethär är liten backe" osv. Men jag säger er: använd hjälm-vid cykel, slalom, skrinnskor.... överallt där du kan slå huvudet.
Jag föll ju en hel del som ni förstår. Mest slog jag bara svanskotan som var sjuk länge, men ett fall skar brädan ner i snön och tog tvärstopp så jag slog både svanskotan och bakhuvudet. Satt mig upp och kände efter om jag fått spränghuvudvärk men det kändes inget så jag fortsatte. 
Dagen efter hade jag sovit länge, var konstig i huvudet och tog burana då jag steg upp. Tänkte omtöcknad i huvudet berodde på jag sovit för länge. For i jobb- var jättetrött, yr, konstig (mer än vanligt :)) och så fortsatte det. Tredje dagen visste jag själv det var något mycket fel- och även mina anställda bad mig åka till läkare. Han sa det tyder på hjärnskakning. Jag tog 2 dagar ledigt och sov och sov och sov..... Sen i jobb igen. Första dagen gick ok- tog allt lugnt och kände efter hela tiden. Följande dag kändes bättre och då körde jag fullt ut som vanligt- vilket gjorde att jag återigen gick med yrsel, ömmande konstig känsla, minnesluckor, förvirring.... jag fick också gråtattacker. 
Jag började tänka om man är utbränd. Jag har många vänner som varit eller är där och jag vet symptom är ofta ganska samma- enorm trötthet, yrsel, minnesluckor, förvirring,koncentrationssvårigheter. Så jag blev tvungen att försöka hantera den panik jag kände då också- "jag kan inte bli sjuk". Men jag kom fram till att världen fortsätter nog snurra även fast jag skulle bli sjuk.... skulle företaget skita sig pga sånt så är det inte heller världens undergång- jag är min viktigaste resurs och jag kan alltid komma igen. Jag tänkte på Viktor Frankl- "livet måste ha en mening"- han som överlevde Auswitch- han var det jag skulle kalla mentalt stark- de kunde tortera och svälta honom men de kunde inte ta ifrån honom hans attityd, “Everything can be taken from a man but one thing: the last of the human freedoms—to choose one’s attitude in any given set of circumstances, to choose one’s own way.” 
― Viktor E. FranklMan's Search for Meaning
så den rädslan fick ge vika för min ibland totalt sjuka optimism samt min överlag positiva livsattityd.
 
Men jag började också inse att jag fick lära mig lite av hur det kan kännas vara utbränd- jag har som sagt många som varit där, man TROR att man förstår dem, man kanske ibland (för ofta...?) har åsikter om HUR de ska bli bättre etc, men nu kunde jag klart se att jag har inte alls vetat om hur dålig och borta man kan bli. Ett enkelt slag i huvudet och jag som annars alltid är duracellkanin nr 1 och enligt många har en outtömlig energi och kreativitet var HELT utslagen- trött, orkade inte tänka,- att betala räkningar, sköta en del pappersarbete som måste göras var fullt dagsverke att orka med och jag var både ljudkänslig, irriterad och allmänt trött bitch. 
Jag hann vara på magnetröntgen också och den visade inget (ok- de hittade tydligen en hjärna där iaf) och nu har som sagt 3,5 vecka gått och jag börjar bli mig själv igen. Hoppas att livet lärde mig både att bära hjälm och att bli mer ödmjuk igen, få mer förståelse och empati för andra, och också att det är ok ta det lugnt- jag behöver inte alltid ha min "on"-knapp på och jag kan kanske lära mig göra saker mer i slowmotion och inte i full speed.......kanske........... de som känner mig kanske inte tror mig :D

Taggar: inspiration, utbränd, utmaning;

Kommentera inlägget här :